”Under hela min uppväxt levde jag ett dubbelliv

”Under hela min uppväxt levde jag ett dubbelliv. Mitt liv var en ständig normkonflikt där min familj hade förväntningar på mig och mina systrar som inte överensstämde med de förväntningarna som samhället hade på oss. Jag kom hit från Iran som åttaåring, och jag blev en av de flickorna som Sverige svek.

Vi fick kämpa för varje sak vi ville göra, mina systrar och jag. Det kunde vara så enkelt som att gå på bio eller fika på stan. Det var självklarheter vi bad om. Vi ville aldrig ha något storartat. Bara rätten att få välja själva, tänka fritt och bli kär i vem vi ville. Utan att behöva straffas för det. Det var en vansinnig period.

Min kompis giftes bort mot sin vilja som femtonåring. Det var fortfarande lagligt i Sverige då. Det var så fruktansvärt orättvist, och det var då jag bestämde mig. Ett antal år senare var jag med och ändrade den lagstiftningen. Det finns otroligt många yttringar i kulturer som hänvisas till tradition och religion. Som kränker mänskliga rättigheter och som bryter mot svensk lag. Det är sällan en ensam gärningsman som utövar hedersrelaterat våld och förtryck, utan ett helt nätverk. Som applåderar honom när han får sin heder upprättad.

För mig har målet alltid varit självklart. Svensk lag ska gälla alla. Inkludering för mig är att alla får möjlighet att utöva sina mänskliga förmågor. I varje diskussion jag går in i så tar jag med mig det. Jag lägger aldrig barns rättigheter på bordet att förhandla om. Det är viktigt för mig att vara tydlig med det när jag träffar föräldrar och myndighetspersoner. Det gör mig stolt att barn har en egen rättslig ställning i det här landet.

Det finns föräldrar som är beredda att döda sitt eget barn för att få sin heder upprättad i Sverige idag. Vi har skapat ett fysiskt rum i samhället som är fritt från hedersrelaterat våld och förtryck. Tjejerna som kommer hit och för första gången i livet får uppleva den friheten påminner mig om vad jag alltid har kämpat för. Jag önskar att jag kunde säga att vår kamp är över, att vi har vunnit nu. Men den är inte slut här. Den har bara börjat.”

***
Mariet är tillsammans med systrarna Talin och Sevana grundare av Tjejers rätt i samhället. TRIS är en ideell förening som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck, för allas rätt till ett liv i frihet. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Fokus, fokus, fokus

”Fokus, fokus, fokus!”

Martin Lorentzon, grundare Spotify, om hur man bygger framgångsrika organisationer. Martin inspirerade oss när vi firade fem år av inkludering och fantastiska tillväxtresor. Tillsammans inkluderar vi flera! #ettrikaresverige

Mer att läsa

”Maria: Vi träffades första gången i september 2015″

”Maria: Vi träffades första gången i september 2015. Det var nervöst. Vi var många som satt runt bordet och jag visste inte vem av dem som var Vivi. Sen blev vi presenterade för varandra och började prata, och när Vivi sa att hon hade en svensk man så tänkte jag; ”men varför behöver hon mig?”.

Vivi: Åh. Men jo, jag behöver dig!

Maria: Ja, nu vet jag det såklart. Men min första tanke var ”varför behöver hon en svensk kompis när hon har en svensk man?”. Det tog mig ett tag att förstå att man behöver fler kontakter för att komma in i det svenska samhället. Och så har jag tänkt att om det var jag som flyttade till ett främmande land och min man kom från det landet, så hade jag velat ha egna vänner.

Vivi: Men jag förstår inte varför du behöver mig? Jag säger till min man; ”Maria pratar svenska, hon känner svenskar, hon bor här, hon har mycket kompisar och hon jobbar här. Varför vill hon träffa mig?”. Då säger min man att det är för att Maria tycker om mig.

Maria: Ja, det är så sant. Men jag tänker på det här med Kompis Sverige, jag tycker hela konceptet är så bra just för att man lär känna någon man aldrig skulle ha träffat annars. Och att man lägger ner tid på den relationen. Det är nog faktiskt inte så många andra man gör det med. Kollegor träffar man för att man arbetar med dem. Andra kompisar kanske mer av gammal vana. Men vi, jag och Vivi, vi har bestämt att vi vill träffas. För att vi tycker om varandra.”

***

Maria och Vivi har blivit vänner via Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag har mått dåligt i perioder ända sedan jag var liten.”

”Jag har mått dåligt i perioder ända sedan jag var liten. Under många år var depressioner och ångest en stor del av mitt liv. Det var svårt och tufft att ta sig igenom det men idag mår jag bättre. Något jag tror har hjälpt mig är att jag alltid varit öppen med mitt mående. Trots normen som säger att man inte ska prata om psykisk ohälsa så har jag alltid svarat ärligt på frågan om hur jag mår. Om någon frågat varför jag inte har följt med ut en fredagkväll har jag varit ärlig och sagt att jag inte mår bra. Jag har berättat när jag gått till psykologen eller till BUP.

När någon frågat varför jag mått dåligt, eller vad som orsakat det, så förklarar jag att det är som att jag har extra känslor. Och ibland kokar de där känslorna över, så enkelt är det. Jag vill få bort tabun och få fler att prata om psykisk ohälsa. Jag tror att andra har lätt att prata med mig om sitt mående för att jag själv varit så öppen kring mitt. När jag jobbade på en dansstudio med ungdomar märkte jag snabbt att barnen drogs till mig. De pratade och delade med sig av sina tankar. Jag blev som en storasyster för många.

Min egen storasyster har alltid varit viktig för mig. Under hela min uppväxt satte hon mig i första rummet. När våra föräldrar skilde sig så var det mig hon tog hand om. Allt blev fokus på mig. Nu när jag mår bättre så har jag orken och viljan att ge det vidare till andra barn. På dansstudion startade jag en grupp för ungdomar som träffades varje fredag kväll och bara pratade. Om allt från varför jorden är rund till sexualitet och depressionsångest. Jag lyssnar och försöker dela med mig av de små knep som har hjälpt mig i olika situationer. Min dröm är alla barn en dag ska få känna sig trygga och må bra.”

***
Amanda är verksamhetschef i Södertälje för organisationen Idrott Utan Gränser som arbetar för att få barn att se möjligheter genom meningsfulla fritidsaktiviteter. Under ettrikaresverige# berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien.”

Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien. Det var inte mitt val att flytta hit, jag hade inga alternativ. Men nu är jag här och jag vill vara en del av samhället. Jag vill inte stå utanför och titta på. Jag får trygghet här och därför vill jag ge tillbaka.

När jag hörde om en organisation som matchade ihop nya svenskar med etablerade ville jag få min egen svenska kompis. Jag ville lära mig hur svenskar tänker, om deras traditioner och kultur. Sen två år tillbaka är jag kompis med Mattis. Redan första gången jag träffade honom kände jag att vi klickade, och nu är Mattis en av mina bästa bästa vänner.

Mattis: Det är lika viktigt för mig att ha en vän från en annan kultur, fast på ett annat sätt. Det är genom möten med människor från andra kulturer jag växer. Det ger mig ett nytt perspektiv på min vardag och på världen runt omkring.

När jag fyllde trettio bjöd jag med Elias upp till Norrland, till min hemstad Härnösand. Det var så fint att få visa honom var jag kommer ifrån. Elias fick för första gången bada isvak, dansa bugg och åka pulka. Och så lagade han syriansk mat till alla gäster!

Elias: Jag älskar Härnösand. Där var alla jättesociala! Det var lite som i Syrien faktiskt. Om man saknade socker, salt eller något så gick man över till grannen och knackade på. Grannarna var ens vänner och de kom på middagarna. Det var klassiskt svenskt men påminde lite om den syrianska kulturen.

Mattis: Idag är vi vänner sen två år tillbaka. Och det här är bara början. Det är fantastiskt att ha fått en vän som idag är en av mina närmaste och att samtidigt få bidra till att folk känner sig välkomna hit till Sverige. För det är inte mitt hem, det är allas hem!

Elias: Det är jätteviktigt att ha en kompis från landet man bor i. Jag tror att jag inte skulle älska Sverige som nu, om det inte var för Mattis.

***
Elias och Mattis har blivit vänner via Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag stod där vid busshållplatsen efter en fest …”

”Jag stod där vid busshållplatsen efter en fest och tjejen som jag så gärna ville prata med stod bredvid mig. Nu hade hela kvällen gått och jag hade inte vågat ta steget. Det var av ren desperation som jag började sjunga låten Stand by me. Det var mitt sätt att uttrycka mig.

Vid 17 års ålder förstod jag att folk gillade när jag sjöng. Det var vid den där busshållplatsen som jag blev upptäckt för första gången, och blev inbjuden att sjunga i ett band. Jag insåg att hela jag var sång. När jag långt senare gick in i väggen var det musiken som räddade mig. Genom den jag kunde uttrycka mig, och det blev min räddning.

Idag jobbar jag som verksamhetsledare i musik på Passalen, med vår kör för barn och unga med funktionsvariation. Vi kallar kören för ”en kör för alla som känner sig unga”. Musiken är ett fantastiskt verktyg att använda för att människor ska känna sig inkluderade och bekväma. Och sträcka ut en hand till varandra utan att de ens hade tänkt det innan. Istället för att sträva efter perfektion så är våra förhållanden upp- och nervända. Hos oss är glädjen det centrala. Vi möts i det mänskliga, inte i det perfekta.

Innan jag började jobba på Passalen hade musiken alltid inneburit ett artisteri förknippat med prestationsångest. Men på Passalen finns ingen prestationsångest. Musiker som kommer hit blir befriade från den. Hos oss finns istället en kultur av att alltid göra sitt bästa och att det är tillräckligt. ”När jag kommer in genom dörren är jag perfekt, helt enkelt för att jag vill vara med.”

I vårt land finns en aktiv segregering. Det finns ett samhälle och ett ”särhälle”. Vi har särskolor, särgymnasium, särgrupper och särklasser. Jag tror att den här uppdelningen bara skapar offerkoftor, och istället vill jag bygga broar. Men ibland behöver vi först segregera för att kunna integrera. På Passalen kallar vi mötesplatsen som ligger mellan normvärlden och särvärlden för den Integrerade arenan. Tänk tillexempel en brygga där seglare möts genom en seglingsaktivitet. Eller en scen där musiker möts genom sitt artisteri. Det är dessa integrerade arenor vi aktivt måste bygga för att få ett mer integrerat samhälle!”

***

Göran är verksamhetsledare i musik på Passalen, en organisation som skapar ett aktivt och meningsfullt liv för unga med funktionsvariation. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra. Fotograf: Ia Kjellsdotter

Mer att läsa

”Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre.”

Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre. När jag fick mitt första barn hände något. Jag omvärderade mina drivkrafter både privat och yrkesmässigt. Jag ville arbeta med barn och ungdomar som haft en tuff bakgrund.

Idag är min drivkraft att mitt arbete betyder något konkret för våra ungdomar på Maskrosbarn. När vi gör skillnad för unga som inte har det så bra. Det är inspirerande att se när ungdomarna tar mod till sig att ta det första steget för att träffa andra i samma sits. Eller att se hur gruppen direkt tar hand om de nya. Oavsett om de har varit här i en vecka eller ett år så sker inkluderingen snabbt och på ett så varmt sätt.

Genom konkreta projekt förändrar vi liv. Men vi förändrar också samhället på sikt. Målet är att våra ungdomar ska växa upp med en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende. Istället för att riskera att de hamnar utanför i samhället så inkluderas de. På så sätt är vi med och förändrar vi hela samhället åt rätt håll.

I mitt arbete stöter jag på en hel del vuxna maskrosbarn. Och de som inte själva är ett maskrosbarn har oftast någon i familjen, släkten eller umgängeskretsen som lever eller har levt under de här förhållandena. Det är ett så vanligt och etablerat problem, och samhället klarar inte att ta hand om det, tyvärr. Men vi har hittat ett bra koncept där ideell sektor, näringsliv och offentlig sektor samverkar. Det tycker jag är fantastiskt.

***
Alexander Rosenberg är samarbetsansvarig på Maskrosbarn, som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist.”

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist. Att folk inte tror att du kan vara välutbildad eller ha vilket jobb som helst. Du ska vara av arbetarklass. Tänk dig att du kliver in på en fest eller en arbetsplats och känner att du inte är välkommen. Tänk då de människor som känner den där känslan, utanförskapet, under hela sina liv. Det blir till en farlig känsla som väcker ilska och sorg.

Min mamma kom från Finland och det här var hennes verklighet. I åttiotalets Sverige fanns det mycket fördomar om finländare. Jag slapp möta de fördomarna, men de finns kvar. De har bara hoppat över till andra grupper i samhället.

I mitt jobb matchar jag ihop nya och etablerade svenskar till kompispar. Innan jag kom till Kompis Sverige jobbade jag med ett liknande projekt där jag fick en egen vän. Fardowsa, en tjej från Somalia. I början av vår vänskap frågade jag henne om hon vilja följa med mig på en demonstration på Sergels torg. När vi stod där på torget sa Fardowsa till mig att hon inte kunde förstå att det stod så många svenskar och demonstrerade mot rasism. Hon ville genast åka tillbaka hem till Tensta och berätta det för sina vänner och bekanta. Demonstrationen var inget de kände till. Till skillnad från hela min umgängeskrets som visste precis när och var den skulle äga rum. För mig blev det här en ögonöppnare. Vi levde bara tjugo minuter ifrån varandra med tunnelbana, men ändå i två så olika världar.

Min vän visar mig en del av Sverige som jag annars kommer inte kommer åt. Genom att jag får besöka hennes stadsdel, möta hennes vänner och se hennes liv öppnar hon upp Sverige för mig. Det är genom de där mötena mellan individer jag tror vi kan minska fördomarna och utanförskapet i det svenska samhället. ”

***

Elina är projektledare på Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär”

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär. Redan som liten tog jag hand om mina syskon och hushållet. Mina föräldrar kunde inte alltid ge oss den omsorg som barn behöver.

Jag ägnade nästan all min tid åt att plugga, för jag kände tidigt att jag inte ville bli som mina föräldrar. Jag ville ge mig själv förutsättningar att skapa min egen framtid. Dessutom trodde jag länge att jag kunde göra mina föräldrar friska genom att vara en perfekt dotter, vilket gjorde att jag satte orimligt höga krav på mig själv. Min vändpunkt kom när jag vågade be om hjälp och hittade till Maskrosbarn. Där fick veta att det inte var mitt fel att mina föräldrar var sjuka. Dessutom fick jag träffa många andra jämnåriga från hela Sverige som hade det som jag. Där var min familj norm och jag kunde släppa fasaden.

Hos Maskrosbarn får man vara hela sin tonårstid. Här får våra ungdomar en paus från vardagen och en plats där de blir sedda. Vi skrattar, kramas, leker, gör tokiga saker tillsammans och de får vara barn igen. Det är högt i tak men leken blandas med allvar och de får prata av sig om det som känns viktigt. Jag tror det finns ett behov av båda delarna.

Det gör ont i mig när jag möter ungdomar som far illa. Men att sen få följa med deras resa när de börjar tro på sig själva, det ger mig otroligt mycket energi. Dessutom gör det mig varm i hjärtat att se hur fina ungdomarna är mot varandra. De får stöd av varandra. Det är verkligen fantastiskt att vara en trygg vuxen i våra ungdomars liv och ge tillbaka av all den kärleken jag själv fick som ungdom på Maskrosbarn!”

***
Signe är lägerassistent på Maskrosbarn. Hon är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag vaknar inte varje morgon och tänker att: Åh, idag förändrar jag samhället”

”Jag vaknar inte varje morgon och tänker att: Åh, idag förändrar jag samhället! Snarare är det: Åh, vad kul att Lu Ying ska gå och äta middag hos Anna imorgon, hoppas att de har något roligt att prata om och får lite nya perspektiv.

Jag hade avslutat min masterutbildning, jobbat ett år och kände att jag ville få en bättre förståelse för hur världen faktiskt fungerar. Först åkte jag till Indien, där jag yogade och mediterade, sen var jag i Alabama och jobbade på en ekologisk bondgård. När jag kom tillbaka till Sverige jobbade jag ett år som SFI- och lågstadielärarvikarie. I SFI-klasserna träffade jag roliga människor med fantastiska historier från hela världen. Och jag förstod att Stockholm var mycket mer segregerat än jag hade anat. Men mina elever bjöd hem mig på massa middagar, barnkalas och olika fester. De fanns ett behov av att få träffa andra svenskar. Så egentligen kom idén från dem. Som jag blev bemött, så önskade jag att fler skulle bli bemötta i Sverige.

I Sverige har vi fått mycket ’gratis’. Så frågan är ju inte vad mer jag kan få gratis, utan vad jag kan ge tillbaka. Vad kan jag göra nu när jag har den här utbildningen, när jag har det här nätverket, när jag har växt upp i det här landet? Vad kan jag dela med mig av.

Mitt främsta budskap är: bjud hem någon själv! Det handlar om att man ska mötas, så det är bara att öppna ögonen, se dig runt omkring och ta kontakt. Det kan vara att bara säga hej, le, och småprata. Du behöver inte bjuda hem någon direkt, men kanske nästa gång. En sak jag lärt mig här på Inkludera är att det är så mycket enklare att inkludera än att bli inkluderad. Hellre brända pannkakor hos dig, än inget möte alls.

Det här är ett utbyte som sker mellan människor. Det är inte pengar, det är inte saker. Det är mat, tid och ögonkontakt. När du bjuder hem någon på middag gör du inte någon en tjänst utan ni får båda en upplevelse: att ha mött en annan människa.

***
Ebba Åkerman är grundare av Invitationsdepartementet, en organisation som sammanför nya och etablerade svenskar över en hemlagad middag. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa