”Jag har mått dåligt i perioder ända sedan jag var liten.”

”Jag har mått dåligt i perioder ända sedan jag var liten. Under många år var depressioner och ångest en stor del av mitt liv. Det var svårt och tufft att ta sig igenom det men idag mår jag bättre. Något jag tror har hjälpt mig är att jag alltid varit öppen med mitt mående. Trots normen som säger att man inte ska prata om psykisk ohälsa så har jag alltid svarat ärligt på frågan om hur jag mår. Om någon frågat varför jag inte har följt med ut en fredagkväll har jag varit ärlig och sagt att jag inte mår bra. Jag har berättat när jag gått till psykologen eller till BUP.

När någon frågat varför jag mått dåligt, eller vad som orsakat det, så förklarar jag att det är som att jag har extra känslor. Och ibland kokar de där känslorna över, så enkelt är det. Jag vill få bort tabun och få fler att prata om psykisk ohälsa. Jag tror att andra har lätt att prata med mig om sitt mående för att jag själv varit så öppen kring mitt. När jag jobbade på en dansstudio med ungdomar märkte jag snabbt att barnen drogs till mig. De pratade och delade med sig av sina tankar. Jag blev som en storasyster för många.

Min egen storasyster har alltid varit viktig för mig. Under hela min uppväxt satte hon mig i första rummet. När våra föräldrar skilde sig så var det mig hon tog hand om. Allt blev fokus på mig. Nu när jag mår bättre så har jag orken och viljan att ge det vidare till andra barn. På dansstudion startade jag en grupp för ungdomar som träffades varje fredag kväll och bara pratade. Om allt från varför jorden är rund till sexualitet och depressionsångest. Jag lyssnar och försöker dela med mig av de små knep som har hjälpt mig i olika situationer. Min dröm är alla barn en dag ska få känna sig trygga och må bra.”

***
Amanda är verksamhetschef i Södertälje för organisationen Idrott Utan Gränser som arbetar för att få barn att se möjligheter genom meningsfulla fritidsaktiviteter. Under ettrikaresverige# berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien.”

Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien. Det var inte mitt val att flytta hit, jag hade inga alternativ. Men nu är jag här och jag vill vara en del av samhället. Jag vill inte stå utanför och titta på. Jag får trygghet här och därför vill jag ge tillbaka.

När jag hörde om en organisation som matchade ihop nya svenskar med etablerade ville jag få min egen svenska kompis. Jag ville lära mig hur svenskar tänker, om deras traditioner och kultur. Sen två år tillbaka är jag kompis med Mattis. Redan första gången jag träffade honom kände jag att vi klickade, och nu är Mattis en av mina bästa bästa vänner.

Mattis: Det är lika viktigt för mig att ha en vän från en annan kultur, fast på ett annat sätt. Det är genom möten med människor från andra kulturer jag växer. Det ger mig ett nytt perspektiv på min vardag och på världen runt omkring.

När jag fyllde trettio bjöd jag med Elias upp till Norrland, till min hemstad Härnösand. Det var så fint att få visa honom var jag kommer ifrån. Elias fick för första gången bada isvak, dansa bugg och åka pulka. Och så lagade han syriansk mat till alla gäster!

Elias: Jag älskar Härnösand. Där var alla jättesociala! Det var lite som i Syrien faktiskt. Om man saknade socker, salt eller något så gick man över till grannen och knackade på. Grannarna var ens vänner och de kom på middagarna. Det var klassiskt svenskt men påminde lite om den syrianska kulturen.

Mattis: Idag är vi vänner sen två år tillbaka. Och det här är bara början. Det är fantastiskt att ha fått en vän som idag är en av mina närmaste och att samtidigt få bidra till att folk känner sig välkomna hit till Sverige. För det är inte mitt hem, det är allas hem!

Elias: Det är jätteviktigt att ha en kompis från landet man bor i. Jag tror att jag inte skulle älska Sverige som nu, om det inte var för Mattis.

***
Elias och Mattis har blivit vänner via Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag stod där vid busshållplatsen efter en fest …”

”Jag stod där vid busshållplatsen efter en fest och tjejen som jag så gärna ville prata med stod bredvid mig. Nu hade hela kvällen gått och jag hade inte vågat ta steget. Det var av ren desperation som jag började sjunga låten Stand by me. Det var mitt sätt att uttrycka mig.

Vid 17 års ålder förstod jag att folk gillade när jag sjöng. Det var vid den där busshållplatsen som jag blev upptäckt för första gången, och blev inbjuden att sjunga i ett band. Jag insåg att hela jag var sång. När jag långt senare gick in i väggen var det musiken som räddade mig. Genom den jag kunde uttrycka mig, och det blev min räddning.

Idag jobbar jag som verksamhetsledare i musik på Passalen, med vår kör för barn och unga med funktionsvariation. Vi kallar kören för ”en kör för alla som känner sig unga”. Musiken är ett fantastiskt verktyg att använda för att människor ska känna sig inkluderade och bekväma. Och sträcka ut en hand till varandra utan att de ens hade tänkt det innan. Istället för att sträva efter perfektion så är våra förhållanden upp- och nervända. Hos oss är glädjen det centrala. Vi möts i det mänskliga, inte i det perfekta.

Innan jag började jobba på Passalen hade musiken alltid inneburit ett artisteri förknippat med prestationsångest. Men på Passalen finns ingen prestationsångest. Musiker som kommer hit blir befriade från den. Hos oss finns istället en kultur av att alltid göra sitt bästa och att det är tillräckligt. ”När jag kommer in genom dörren är jag perfekt, helt enkelt för att jag vill vara med.”

I vårt land finns en aktiv segregering. Det finns ett samhälle och ett ”särhälle”. Vi har särskolor, särgymnasium, särgrupper och särklasser. Jag tror att den här uppdelningen bara skapar offerkoftor, och istället vill jag bygga broar. Men ibland behöver vi först segregera för att kunna integrera. På Passalen kallar vi mötesplatsen som ligger mellan normvärlden och särvärlden för den Integrerade arenan. Tänk tillexempel en brygga där seglare möts genom en seglingsaktivitet. Eller en scen där musiker möts genom sitt artisteri. Det är dessa integrerade arenor vi aktivt måste bygga för att få ett mer integrerat samhälle!”

***

Göran är verksamhetsledare i musik på Passalen, en organisation som skapar ett aktivt och meningsfullt liv för unga med funktionsvariation. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra. Fotograf: Ia Kjellsdotter

Mer att läsa

”Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre.”

Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre. När jag fick mitt första barn hände något. Jag omvärderade mina drivkrafter både privat och yrkesmässigt. Jag ville arbeta med barn och ungdomar som haft en tuff bakgrund.

Idag är min drivkraft att mitt arbete betyder något konkret för våra ungdomar på Maskrosbarn. När vi gör skillnad för unga som inte har det så bra. Det är inspirerande att se när ungdomarna tar mod till sig att ta det första steget för att träffa andra i samma sits. Eller att se hur gruppen direkt tar hand om de nya. Oavsett om de har varit här i en vecka eller ett år så sker inkluderingen snabbt och på ett så varmt sätt.

Genom konkreta projekt förändrar vi liv. Men vi förändrar också samhället på sikt. Målet är att våra ungdomar ska växa upp med en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende. Istället för att riskera att de hamnar utanför i samhället så inkluderas de. På så sätt är vi med och förändrar vi hela samhället åt rätt håll.

I mitt arbete stöter jag på en hel del vuxna maskrosbarn. Och de som inte själva är ett maskrosbarn har oftast någon i familjen, släkten eller umgängeskretsen som lever eller har levt under de här förhållandena. Det är ett så vanligt och etablerat problem, och samhället klarar inte att ta hand om det, tyvärr. Men vi har hittat ett bra koncept där ideell sektor, näringsliv och offentlig sektor samverkar. Det tycker jag är fantastiskt.

***
Alexander Rosenberg är samarbetsansvarig på Maskrosbarn, som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist.”

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist. Att folk inte tror att du kan vara välutbildad eller ha vilket jobb som helst. Du ska vara av arbetarklass. Tänk dig att du kliver in på en fest eller en arbetsplats och känner att du inte är välkommen. Tänk då de människor som känner den där känslan, utanförskapet, under hela sina liv. Det blir till en farlig känsla som väcker ilska och sorg.

Min mamma kom från Finland och det här var hennes verklighet. I åttiotalets Sverige fanns det mycket fördomar om finländare. Jag slapp möta de fördomarna, men de finns kvar. De har bara hoppat över till andra grupper i samhället.

I mitt jobb matchar jag ihop nya och etablerade svenskar till kompispar. Innan jag kom till Kompis Sverige jobbade jag med ett liknande projekt där jag fick en egen vän. Fardowsa, en tjej från Somalia. I början av vår vänskap frågade jag henne om hon vilja följa med mig på en demonstration på Sergels torg. När vi stod där på torget sa Fardowsa till mig att hon inte kunde förstå att det stod så många svenskar och demonstrerade mot rasism. Hon ville genast åka tillbaka hem till Tensta och berätta det för sina vänner och bekanta. Demonstrationen var inget de kände till. Till skillnad från hela min umgängeskrets som visste precis när och var den skulle äga rum. För mig blev det här en ögonöppnare. Vi levde bara tjugo minuter ifrån varandra med tunnelbana, men ändå i två så olika världar.

Min vän visar mig en del av Sverige som jag annars kommer inte kommer åt. Genom att jag får besöka hennes stadsdel, möta hennes vänner och se hennes liv öppnar hon upp Sverige för mig. Det är genom de där mötena mellan individer jag tror vi kan minska fördomarna och utanförskapet i det svenska samhället. ”

***

Elina är projektledare på Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär”

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär. Redan som liten tog jag hand om mina syskon och hushållet. Mina föräldrar kunde inte alltid ge oss den omsorg som barn behöver.

Jag ägnade nästan all min tid åt att plugga, för jag kände tidigt att jag inte ville bli som mina föräldrar. Jag ville ge mig själv förutsättningar att skapa min egen framtid. Dessutom trodde jag länge att jag kunde göra mina föräldrar friska genom att vara en perfekt dotter, vilket gjorde att jag satte orimligt höga krav på mig själv. Min vändpunkt kom när jag vågade be om hjälp och hittade till Maskrosbarn. Där fick veta att det inte var mitt fel att mina föräldrar var sjuka. Dessutom fick jag träffa många andra jämnåriga från hela Sverige som hade det som jag. Där var min familj norm och jag kunde släppa fasaden.

Hos Maskrosbarn får man vara hela sin tonårstid. Här får våra ungdomar en paus från vardagen och en plats där de blir sedda. Vi skrattar, kramas, leker, gör tokiga saker tillsammans och de får vara barn igen. Det är högt i tak men leken blandas med allvar och de får prata av sig om det som känns viktigt. Jag tror det finns ett behov av båda delarna.

Det gör ont i mig när jag möter ungdomar som far illa. Men att sen få följa med deras resa när de börjar tro på sig själva, det ger mig otroligt mycket energi. Dessutom gör det mig varm i hjärtat att se hur fina ungdomarna är mot varandra. De får stöd av varandra. Det är verkligen fantastiskt att vara en trygg vuxen i våra ungdomars liv och ge tillbaka av all den kärleken jag själv fick som ungdom på Maskrosbarn!”

***
Signe är lägerassistent på Maskrosbarn. Hon är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Jag vaknar inte varje morgon och tänker att: Åh, idag förändrar jag samhället”

”Jag vaknar inte varje morgon och tänker att: Åh, idag förändrar jag samhället! Snarare är det: Åh, vad kul att Lu Ying ska gå och äta middag hos Anna imorgon, hoppas att de har något roligt att prata om och får lite nya perspektiv.

Jag hade avslutat min masterutbildning, jobbat ett år och kände att jag ville få en bättre förståelse för hur världen faktiskt fungerar. Först åkte jag till Indien, där jag yogade och mediterade, sen var jag i Alabama och jobbade på en ekologisk bondgård. När jag kom tillbaka till Sverige jobbade jag ett år som SFI- och lågstadielärarvikarie. I SFI-klasserna träffade jag roliga människor med fantastiska historier från hela världen. Och jag förstod att Stockholm var mycket mer segregerat än jag hade anat. Men mina elever bjöd hem mig på massa middagar, barnkalas och olika fester. De fanns ett behov av att få träffa andra svenskar. Så egentligen kom idén från dem. Som jag blev bemött, så önskade jag att fler skulle bli bemötta i Sverige.

I Sverige har vi fått mycket ’gratis’. Så frågan är ju inte vad mer jag kan få gratis, utan vad jag kan ge tillbaka. Vad kan jag göra nu när jag har den här utbildningen, när jag har det här nätverket, när jag har växt upp i det här landet? Vad kan jag dela med mig av.

Mitt främsta budskap är: bjud hem någon själv! Det handlar om att man ska mötas, så det är bara att öppna ögonen, se dig runt omkring och ta kontakt. Det kan vara att bara säga hej, le, och småprata. Du behöver inte bjuda hem någon direkt, men kanske nästa gång. En sak jag lärt mig här på Inkludera är att det är så mycket enklare att inkludera än att bli inkluderad. Hellre brända pannkakor hos dig, än inget möte alls.

Det här är ett utbyte som sker mellan människor. Det är inte pengar, det är inte saker. Det är mat, tid och ögonkontakt. När du bjuder hem någon på middag gör du inte någon en tjänst utan ni får båda en upplevelse: att ha mött en annan människa.

***
Ebba Åkerman är grundare av Invitationsdepartementet, en organisation som sammanför nya och etablerade svenskar över en hemlagad middag. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Om jag hade haft en nykter pappa, då hade jag varit en helt annan person idag”

”Om jag hade haft en nykter pappa, då hade jag varit en helt annan person idag. Och jag tror livet skulle vara annorlunda för många om vår organisation Maskrosbarn inte fanns. Vi jobbar mycket med att bryta det sociala arvet. Så man inte fortsätter leva som ens föräldrar gjorde. Tänk om det inte fanns någon som hjälpte barn att göra det. Då kan jag verkligen tänka mig att det skulle gå illa för många.

Jag hittade till Maskrosbarn som trettonåring. Det var en bra plats att vara på, för att komma hemifrån. Det betydde mycket att alla hade en liknande bakgrund. Man lär sig acceptera det som är. Och man lär sig att vara barn. Att min förälder inte är mitt ansvar.

Jag blev tillfrågad att bli ungdomsledare för Maskrosbarn sommaren 2013 men tackade nej. Jag kände mig nog inte vuxen nog. Det är ju viss skillnad att gå från att bli omhändertagen till att ta hand om någon annan. Men året efter blev jag ungdomsledare, och så året efter det fick jag frågan om jag ville jobba heltid. Jag minns när jag fick erbjudandet att börja arbeta i Stockholm. Då ringde jag mamma och hon sa: ‘Du, du skulle bara våga säga nej!’.

Under sommarlägren gör vi så himla mycket. Man känner sig verkligen som en stor familj. Vi firar jul och nyår. Och det är för att så många ungdomar aldrig haft en riktig jul eller ett riktigt nyår, ofta på grund av alkohol. Så vi skapar egna traditioner. Vi ger dem fina minnen

På torsdagsmyset, som jag är med och ansvarar för, är tanken att vi bara ska ha kul. Barnen kommer dit, vi äter och gör någon aktivitet. Vi pratar mycket med dem, så man hör att de inte mår så bra. Men vi ger dem en paus från vardagen. Från allt där hemma. De får komma iväg och bara få må bra ett tag. Det är många killar som kommer på torsdagskvällarna – man märker att de är väldigt påverkade av olika normer. Jag vill gärna bryta det, så jag bjuder mycket på mig själv.

Jag är inte orolig för världen för jag är så omgiven av bra människor. Den här arbetsplatsen gör att världen ser lite mer lovande ut för mig.”

***

Claes är organisations- och samarbetsassistent på Maskrosbarn. Han är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Vem syns i skönhetsreklamen? Jo, vita personer med perfekt hy.”

”Vem syns i skönhetsreklamen? Jo, vita personer med perfekt hy. Men om du går på stan ser du att skönhet kan se ut på alla möjliga sätt.

När jag kom till Sverige för två år sedan insåg jag att på Facebook och Instagram är det bara vita människor med problemfri hy som visar smink och make up i olika tutorials. Jag, min släkt och mina vänner har lite mörkare hy, och en del av oss har hudproblem som acne. Jag tänkte att det måste finnas ett intresse för skönhet och hudvård för alla.

Jag kom till Sverige från Tyskland och mina föräldrar är från Irak. Jag har alltid velat starta, driva och utveckla en egen verksamhet – och det är lättare att göra det här i Sverige. När jag kom hit blev mina tankar mer konkreta. Jag började utveckla en idé och ett koncept om skönhetsprodukter för alla och fick hjälp av Changers Hub, där jag blev introducerad för Vanessa som kom att bli min medgrundare. Innan jag kom till Changers Hub hade jag inget nätverk, och var rädd att min svenska inte var tillräckligt bra för att ta kontakt med sponsorer och partners. Nu känner jag mig mycket säkrare.

Genom Bare Face vill vi göra skillnad genom att öppna ögonen på människor. Vi vill skapa en plattform, ett event och på sikt en tidning som ska vara med och förändra bilden av vad som är ”normalt”. Vi vill att hudvårds- och skönhetsbranschen får upp ögonen för att vi alla ser olika ut och att alla vill ha bra, anpassade produkter.

Vi vill visa att det är normalt att vara annorlunda, att vi alla är individer och därmed olika. Vi är säkra på att vi kommer att kunna påverka branschen för vi är unga, vi har idéer och vi vet vad folk vill ha. Vi vill att våra yngre systrar och våra döttrar ska känna sig representerade och trygga.”

Mariann Mallallah är grundare av Bare Face som arbetar för att förändra skönhetsindustrin genom att lyfta upp alla typer av skönhet i samhället. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa

”Man brukar säga att i Sverige kan alla bli det de vill.”

”Man brukar säga att i Sverige kan alla bli det de vill. Men om jag inte har råd med månadskort – hur ska jag då kunna ta mig till plugget och bli jurist? Även i Sverige föds vi med olika odds. Våra föräldrar kom hit för att förbättra situationen för sina familjer och hade inga planer på att stanna. De tog sig inte tid att lära sig språket ordentligt och hade därför svårt att hjälpa oss med läxorna eller att fullt ut förstå hur samhället fungerade. Med de förutsättningarna börjar många på minus. Vissa av mina vänner valde en mer destruktiv väg. De hade ingen framtidstro och började med dumheter. Jag kunde också ha hakat på, men såg en annan väg – och valde den. En anledning var att jag blev inkluderad i olika positiva sammanhang och träffade bra förebilder. Jag engagerade mig lokalt och grundade Alby ungdomsråd. Det fanns flera positiva personer som trodde på mig och såg mina kvalitéer. En annan anledning är min mamma. Jag har en stor respekt för henne och ville inte göra henne besviken. Att göra samhället eller lärarna i skolan besvikna kvittade, men mamma – hon skulle vara stolt över mig.

Nu jobbar jag med Changers Hub tillsammans med fantastiska kollegor som har samma driv och vision. Det är världens bästa plats. Vi är fyra grundare, som alla har växt upp i Botkyrka. Vi vet själva hur förutsättningarna för unga ser ut här. Vi vet vilka hinder vi stötte på och vilka steg vi var tvungna att ta för att komma vidare. Nu vill vi hjälpa unga vuxna att uppnå sin fulla potential.

De som har gått våra kurser säger att här blir de bekräftade för sina idéer och tankar. På Changers Hub kan de berätta om sina drömmar utan att bli ifrågasatta. Vi vill mobilisera en stor grupp ungdomar som blir positiva förebilder. Vi vill ändra synen på vem som är stjärnan på orten. Min dröm är att förändra på riktigt; att jämna ut oddsen.”

Amanias Abraha är medgrundare av Changers Hub, som demokratiserar framgång genom att tillhandahålla kunskap, inspiration och nätverk till unga vuxna i Stockholms ytterstad. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

Mer att läsa