#ettrikaresverige

”Jag är en av de många flyktingar som suttit på en båt någonstans på havet utanför Grekland och trott att jag ska dö.”

”Jag är en av de många flyktingar som suttit på en båt någonstans på havet utanför Grekland och trott att jag ska dö. På tredje försöket var vi cirka 30 personer på en båt som kunde ta max 15 och det var mitt i vintern. Man känner sig inte så säker då, det kan jag lova. Men vi lyckades. Vi överlevde. Nu bor jag i Stockholm och hejar på Djurgården. Jag upplever allt här i Sverige som långsamt och tryggt. Jag tror att det är den här tryggheten som fått mig att klara av hela flyktupplevelsen med förnuftet i behåll.

En sak som gjort stor skillnad för mig här är Kompis Sverige. När jag pluggade på SFI (Svenska för invandrare) kom Natassia dit och berättade om Kompis Sverige. Jag förstod typ 1 % av vad hon sa, men min lärare förklarade sedan på engelska att det handlade om att man kunde få en svensk kompis. Jag skrev direkt upp mitt namn och nummer och efter två veckor blev jag intervjuad. Tre veckor efter det ringde de igen och berättade om en kille som kunde bli min kompis, Simon hette han. Vi träffades på Mariatorget och vi klickade. Vi blev kompisar och nu är vi nära vänner. I början var vi ofta på Café String och Simon tog rätt tidigt med mig på en fotbollsmatch. Det var första gången jag såg en fotbollsmatch live. Det var derby mellan Djurgården och Hammarby och det var helt fantastiskt där.

När jag hörde om Kompis Sverige tyckte jag det lät för bra för att vara sant. Men det är sant. Och det växer. Pegah och Natassia som startade Kompis Sverige är en stor inspiration för mig. Och om jag inte hade fått en svensk kompis hade jag inte haft modet att prata så mycket svenska som jag gjort. Med Simon har jag vågat prata, säga fel, pröva igen eller kunnat gå över till engelska när det varit för svårt med svenskan.

Jag bodde tidigare i Syrien och jag pluggade engelsk litteratur och japanska. Jag hade planer på att åka till Japan och gå på universitetet där, men på grund av kriget kunde jag inte fortsätta mina studier. Jag tänker på ett japanskt ord, som japaner säger till varandra första gången de träffas, ”Hajime Mashte”. Det betyder ”trevligt att träffas”. De säger det även om de inte kommer träffas igen. Jag tror att det öppnar många dörrar. Tänk vad små saker eller ord kan betyda mycket. Trevligt att träffas!”

Gabi är praktikant på Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.