#ettrikaresverige

”Mellan lektioner tar många lärare en kaffe och …

”Mellan lektioner tar många lärare en kaffe och går till lärarrummet, de handskas ju med barn hela tiden. Det ger mig inte någonting, att sitta i ett lärarrum med massa lärare. Jag får ut mycket mer av att hänga med barnen på rasterna. Umgås, spela lite fotboll eller vad det kan vara. Jag pratar med dem och visar dem att jag ser dem. Det är så viktigt för barn att bli sedda, annars blir de ofta aggressiva när de är ledsna. Jag visar att jag finns där och att de kan komma till mig om de vill prata, jag går inte bara förbi dem. Varje gång jag kommer till skolorna får jag en svärm av ungdomar omkring mig som kramar mig och skriker: ’vi ska ha dans!’. Det värmer hjärtat med all kärlek och då vet man att man har gjort någonting rätt i alla fall.

Så var det inte i början, när jag skulle ha mina första danslektioner inom IUG. Då var det hemskt och kaotiskt, lite som att bli inkastad bland lejon. För hur ska man handskas med en grupp av barn, där man har fotbollskillar, där man har de som är blyga och de som är väldigt skrikiga. När det blev väldigt stökigt så skrek jag högre, för att överrösta deras skrik, men det var ju liksom det värsta man kunde göra. Jag tappade rösten efter två veckor och fick gå runt och viska. Men jag lärde mig av det och nu har jag mina egna små knep.

Det har varit en utmaning att handskas med olika grupper av barn. Fotbollskillar som är väldigt negativt inställda och säger: ”ööh, dans är så tråkigt, kan vi inte spela fotboll istället?” Då säger jag att dans kan göra dem till bättre fotbollsspelare och visar ett danssteg och hur det kan göra dem smidigare i en fint. Så prövar de, med lite halvhängig kropp, inte alls inställda på att göra det. Sen ser jag hur energin bara ändras ju längre lektionen går. De känner själva att det är roligare att prova på att dansa i stället för att bara klaga och ha tråkigt. Till sist har de nästan mest kul av alla.

När jag undervisar är det viktigaste att vi ska ha roligt, jag vill inte att någon lämnar mina lektioner med en ledsen min. Och visst, de ska lära sig dans också, men det ska vara kul. Det är okej att göra fel, men ingen ska stå vid sidan av och känna sig inkompetent. Sedan får eleverna gärna skratta åt mig när jag snubblar eller säger något konstigt.”

***
Valentina är ledare i organisationen Idrott Utan Gränser som får barn att se möjligheter genom meningsfulla fritidsaktiviteter http://inkluderainvest.se/projekt/idrott-utan-granser/. Hon är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.