#ettrikaresverige

Kompis Sverige

”Maria: Vi träffades första gången i september 2015″

”Maria: Vi träffades första gången i september 2015. Det var nervöst. Vi var många som satt runt bordet och jag visste inte vem av dem som var Vivi. Sen blev vi presenterade för varandra och började prata, och när Vivi sa att hon hade en svensk man så tänkte jag; ”men varför behöver hon mig?”.

Vivi: Åh. Men jo, jag behöver dig!

Maria: Ja, nu vet jag det såklart. Men min första tanke var ”varför behöver hon en svensk kompis när hon har en svensk man?”. Det tog mig ett tag att förstå att man behöver fler kontakter för att komma in i det svenska samhället. Och så har jag tänkt att om det var jag som flyttade till ett främmande land och min man kom från det landet, så hade jag velat ha egna vänner.

Vivi: Men jag förstår inte varför du behöver mig? Jag säger till min man; ”Maria pratar svenska, hon känner svenskar, hon bor här, hon har mycket kompisar och hon jobbar här. Varför vill hon träffa mig?”. Då säger min man att det är för att Maria tycker om mig.

Maria: Ja, det är så sant. Men jag tänker på det här med Kompis Sverige, jag tycker hela konceptet är så bra just för att man lär känna någon man aldrig skulle ha träffat annars. Och att man lägger ner tid på den relationen. Det är nog faktiskt inte så många andra man gör det med. Kollegor träffar man för att man arbetar med dem. Andra kompisar kanske mer av gammal vana. Men vi, jag och Vivi, vi har bestämt att vi vill träffas. För att vi tycker om varandra.”

***

Maria och Vivi har blivit vänner via Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien.”

Elias: Jag kom till Sverige för jag var tvungen att fly från kriget i Syrien. Det var inte mitt val att flytta hit, jag hade inga alternativ. Men nu är jag här och jag vill vara en del av samhället. Jag vill inte stå utanför och titta på. Jag får trygghet här och därför vill jag ge tillbaka.

När jag hörde om en organisation som matchade ihop nya svenskar med etablerade ville jag få min egen svenska kompis. Jag ville lära mig hur svenskar tänker, om deras traditioner och kultur. Sen två år tillbaka är jag kompis med Mattis. Redan första gången jag träffade honom kände jag att vi klickade, och nu är Mattis en av mina bästa bästa vänner.

Mattis: Det är lika viktigt för mig att ha en vän från en annan kultur, fast på ett annat sätt. Det är genom möten med människor från andra kulturer jag växer. Det ger mig ett nytt perspektiv på min vardag och på världen runt omkring.

När jag fyllde trettio bjöd jag med Elias upp till Norrland, till min hemstad Härnösand. Det var så fint att få visa honom var jag kommer ifrån. Elias fick för första gången bada isvak, dansa bugg och åka pulka. Och så lagade han syriansk mat till alla gäster!

Elias: Jag älskar Härnösand. Där var alla jättesociala! Det var lite som i Syrien faktiskt. Om man saknade socker, salt eller något så gick man över till grannen och knackade på. Grannarna var ens vänner och de kom på middagarna. Det var klassiskt svenskt men påminde lite om den syrianska kulturen.

Mattis: Idag är vi vänner sen två år tillbaka. Och det här är bara början. Det är fantastiskt att ha fått en vän som idag är en av mina närmaste och att samtidigt få bidra till att folk känner sig välkomna hit till Sverige. För det är inte mitt hem, det är allas hem!

Elias: Det är jätteviktigt att ha en kompis från landet man bor i. Jag tror att jag inte skulle älska Sverige som nu, om det inte var för Mattis.

***
Elias och Mattis har blivit vänner via Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist.”

”Tänk dig att bli bemött av fördomar som säger att du ska vara alkoholist. Att folk inte tror att du kan vara välutbildad eller ha vilket jobb som helst. Du ska vara av arbetarklass. Tänk dig att du kliver in på en fest eller en arbetsplats och känner att du inte är välkommen. Tänk då de människor som känner den där känslan, utanförskapet, under hela sina liv. Det blir till en farlig känsla som väcker ilska och sorg.

Min mamma kom från Finland och det här var hennes verklighet. I åttiotalets Sverige fanns det mycket fördomar om finländare. Jag slapp möta de fördomarna, men de finns kvar. De har bara hoppat över till andra grupper i samhället.

I mitt jobb matchar jag ihop nya och etablerade svenskar till kompispar. Innan jag kom till Kompis Sverige jobbade jag med ett liknande projekt där jag fick en egen vän. Fardowsa, en tjej från Somalia. I början av vår vänskap frågade jag henne om hon vilja följa med mig på en demonstration på Sergels torg. När vi stod där på torget sa Fardowsa till mig att hon inte kunde förstå att det stod så många svenskar och demonstrerade mot rasism. Hon ville genast åka tillbaka hem till Tensta och berätta det för sina vänner och bekanta. Demonstrationen var inget de kände till. Till skillnad från hela min umgängeskrets som visste precis när och var den skulle äga rum. För mig blev det här en ögonöppnare. Vi levde bara tjugo minuter ifrån varandra med tunnelbana, men ändå i två så olika världar.

Min vän visar mig en del av Sverige som jag annars kommer inte kommer åt. Genom att jag får besöka hennes stadsdel, möta hennes vänner och se hennes liv öppnar hon upp Sverige för mig. Det är genom de där mötena mellan individer jag tror vi kan minska fördomarna och utanförskapet i det svenska samhället. ”

***

Elina är projektledare på Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Jag sökte ett nytt hemland för att finna två saker!”

Jag sökte ett nytt hemland för att finna två saker. Först, säkerheten. Jag var mot regimen i Syrien, och det blev farligt för mig. Jag behandlade många patienter som hade blivit slagna av regimen, det tyckte de inte om. De förbjöd mig att arbeta, så jag bestämde mig för att fly innan de arresterade mig. Det var det andra jag sökte, att få arbeta.

Jag flydde först till Libyen. Där arbetade jag som läkare. Jag var i Libyen i två år, men det kunde inte bli ett hemland. Man kan dö mycket lätt i Libyen. Där var jag rädd varje dag. Jag hade arbete, men inte säkerhet. När jag jobbade på sjukhuset kom det ofta beväpnade, påverkade män. De ville ha Tramadol. Jag var alltid rädd för att de skulle komma när vi hade slut på det, när jag inte hade något att ge dem. De hade dödat mig direkt. Det är mycket lätt att skjuta någon i Libyen.

Jag behövde finna ett annat hemland. Ett hemland som var säkert. Ett hemland dit jag vågade ta min familj. Jag sökte ett nytt hemland för att finna två saker. För det första, säkerheten. Det andra jag sökte, var att få arbeta.

Jag tog mig ner till hamnen och försökte hitta någon som kunde hjälpa mig. Jag hittade till slut en båt. Vi var 500 personer som skulle åka med. De gömde oss innan vi kunde åka iväg, vi var 500 personer i två lägenheter. Jag kände mig förnedrad, men visste inte vad jag annars skulle göra. Så jag väntade, och lydde dem. Till slut gick vi på båten. Utan att veta vart vi skulle. Folk var hungriga, törstiga och kalla. Barnen började skrika. De som satt på undervåningen började få syrebrist. De försökte ta sig upp. Plötsligt dök ett flyg upp och cirkulerade kring oss. Efter ytterligare en stund kom en militärbåt. Med hjälp av militärbåten tog vi oss till Sicilien. Sedan till flygplatsen och vidare till Milano. Där fanns personer man kunde betala. Jag betalade en man och han körde mig till Sverige.

När min handläggare på Migrationsverket frågade vad jag tycker om Sverige svarade jag att jag känner säkerheten. Jag känner att det är säkert här. Jag hoppas att alla i världen får känna den säkerheten. Du vet, vid första mötet med svenska människor märkte jag en sak. De möter dig med ett leende. Folk ler. Alla ler. Det är det som gör att jag känner säkerheten. Det är det som gör att jag känner mig säker. Om människor ler, är det säkert. Att säga att svenska människor är snälla är för lite. De är mer än snälla.

***

Hussam Zein eddin kom till Sverige i April 2014. Idag har Hussam fått sin läkarutbildning validerad samt klarat av ”medicinsk svenska”. Han kan idag påbörja sin provtjänstgöring. Hussam är en av deltagarna i Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Det betyder mycket för mig, för jag kan veta vad är svensk kultur”

””Det betyder mycket för mig, för jag kan veta vad är svensk kultur”

Kompisar berättar om organisationen Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra. https://www.youtube.com/watch?v=0832RNybKJo

”Jag är en av de många flyktingar som suttit på en båt någonstans på havet utanför Grekland och trott att jag ska dö.”

”Jag är en av de många flyktingar som suttit på en båt någonstans på havet utanför Grekland och trott att jag ska dö. På tredje försöket var vi cirka 30 personer på en båt som kunde ta max 15 och det var mitt i vintern. Man känner sig inte så säker då, det kan jag lova. Men vi lyckades. Vi överlevde. Nu bor jag i Stockholm och hejar på Djurgården. Jag upplever allt här i Sverige som långsamt och tryggt. Jag tror att det är den här tryggheten som fått mig att klara av hela flyktupplevelsen med förnuftet i behåll.

En sak som gjort stor skillnad för mig här är Kompis Sverige. När jag pluggade på SFI (Svenska för invandrare) kom Natassia dit och berättade om Kompis Sverige. Jag förstod typ 1 % av vad hon sa, men min lärare förklarade sedan på engelska att det handlade om att man kunde få en svensk kompis. Jag skrev direkt upp mitt namn och nummer och efter två veckor blev jag intervjuad. Tre veckor efter det ringde de igen och berättade om en kille som kunde bli min kompis, Simon hette han. Vi träffades på Mariatorget och vi klickade. Vi blev kompisar och nu är vi nära vänner. I början var vi ofta på Café String och Simon tog rätt tidigt med mig på en fotbollsmatch. Det var första gången jag såg en fotbollsmatch live. Det var derby mellan Djurgården och Hammarby och det var helt fantastiskt där.

När jag hörde om Kompis Sverige tyckte jag det lät för bra för att vara sant. Men det är sant. Och det växer. Pegah och Natassia som startade Kompis Sverige är en stor inspiration för mig. Och om jag inte hade fått en svensk kompis hade jag inte haft modet att prata så mycket svenska som jag gjort. Med Simon har jag vågat prata, säga fel, pröva igen eller kunnat gå över till engelska när det varit för svårt med svenskan.

Jag bodde tidigare i Syrien och jag pluggade engelsk litteratur och japanska. Jag hade planer på att åka till Japan och gå på universitetet där, men på grund av kriget kunde jag inte fortsätta mina studier. Jag tänker på ett japanskt ord, som japaner säger till varandra första gången de träffas, ”Hajime Mashte”. Det betyder ”trevligt att träffas”. De säger det även om de inte kommer träffas igen. Jag tror att det öppnar många dörrar. Tänk vad små saker eller ord kan betyda mycket. Trevligt att träffas!”

Gabi är praktikant på Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Framgång handlar inte om att ha en viss typ av intelligens eller kunskap”

”Framgång handlar inte om att ha en viss typ av intelligens eller kunskap. De människor som når sina drömmar är de som aldrig ger upp, de som inte fokuserar på begränsningar utan möjligheter. Sådana människor inspirerar mig väldigt mycket, oavsett om det är Jan Eliasson eller Beyoncé.” #ettrikaresverige

***
Pegah är grundare av organisationen Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. http://bit.ly/1G48lqY

”Jag har alltid vetat att jag vill jobba med mänskliga rättigheter och integration.”

”Jag har alltid vetat att jag vill jobba med mänskliga rättigheter och integration. Mitt första drömjobb var reporter på Aktuellt, för att jag ville berätta om vad som händer i världen.” #ettrikaresverige

***
Pegah är grundare av organisationen Kompis Sverige som matchar ihop och skapar möten mellan etablerade och nya svenskar. http://bit.ly/1G48lqY

”På SFI-kursen dök det plötsligt upp en representant från organisationen Kompis Sverige”

”På SFI-kursen dök det plötsligt upp en representant från organisationen Kompis Sverige. Frågan var enkel: ’Vill ni lära känna etablerade svenskar? I så fall har vi etablerade svenskar som vill lära känna er.’”#ettrikaresverige

***
Amjad Mccool och Daniel Wiberg blev kompisar genom Kompis Sverige, som matchar ihop och skapar möten mellan nya och etablerade svenskar. http://inkluderainvest.se/projekt/kompis-sverige/#block4 De berättar mer om detta för Dagens Nyheter idag. http://www.dn.se/nyheter/sverige/kompisformedlingen-matchar-ihop-nya-och-gamla-svenskar/

Läs mer om Kompis Sverige