#ettrikaresverige

Maskrosbarn

”Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre.”

Tidigare arbetade jag med att hjälpa välbärgade personer och företag att få det ännu bättre. När jag fick mitt första barn hände något. Jag omvärderade mina drivkrafter både privat och yrkesmässigt. Jag ville arbeta med barn och ungdomar som haft en tuff bakgrund.

Idag är min drivkraft att mitt arbete betyder något konkret för våra ungdomar på Maskrosbarn. När vi gör skillnad för unga som inte har det så bra. Det är inspirerande att se när ungdomarna tar mod till sig att ta det första steget för att träffa andra i samma sits. Eller att se hur gruppen direkt tar hand om de nya. Oavsett om de har varit här i en vecka eller ett år så sker inkluderingen snabbt och på ett så varmt sätt.

Genom konkreta projekt förändrar vi liv. Men vi förändrar också samhället på sikt. Målet är att våra ungdomar ska växa upp med en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende. Istället för att riskera att de hamnar utanför i samhället så inkluderas de. På så sätt är vi med och förändrar vi hela samhället åt rätt håll.

I mitt arbete stöter jag på en hel del vuxna maskrosbarn. Och de som inte själva är ett maskrosbarn har oftast någon i familjen, släkten eller umgängeskretsen som lever eller har levt under de här förhållandena. Det är ett så vanligt och etablerat problem, och samhället klarar inte att ta hand om det, tyvärr. Men vi har hittat ett bra koncept där ideell sektor, näringsliv och offentlig sektor samverkar. Det tycker jag är fantastiskt.

***
Alexander Rosenberg är samarbetsansvarig på Maskrosbarn, som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär”

”Jag växte upp med en mamma som är alkoholist och en pappa som är bipolär. Redan som liten tog jag hand om mina syskon och hushållet. Mina föräldrar kunde inte alltid ge oss den omsorg som barn behöver.

Jag ägnade nästan all min tid åt att plugga, för jag kände tidigt att jag inte ville bli som mina föräldrar. Jag ville ge mig själv förutsättningar att skapa min egen framtid. Dessutom trodde jag länge att jag kunde göra mina föräldrar friska genom att vara en perfekt dotter, vilket gjorde att jag satte orimligt höga krav på mig själv. Min vändpunkt kom när jag vågade be om hjälp och hittade till Maskrosbarn. Där fick veta att det inte var mitt fel att mina föräldrar var sjuka. Dessutom fick jag träffa många andra jämnåriga från hela Sverige som hade det som jag. Där var min familj norm och jag kunde släppa fasaden.

Hos Maskrosbarn får man vara hela sin tonårstid. Här får våra ungdomar en paus från vardagen och en plats där de blir sedda. Vi skrattar, kramas, leker, gör tokiga saker tillsammans och de får vara barn igen. Det är högt i tak men leken blandas med allvar och de får prata av sig om det som känns viktigt. Jag tror det finns ett behov av båda delarna.

Det gör ont i mig när jag möter ungdomar som far illa. Men att sen få följa med deras resa när de börjar tro på sig själva, det ger mig otroligt mycket energi. Dessutom gör det mig varm i hjärtat att se hur fina ungdomarna är mot varandra. De får stöd av varandra. Det är verkligen fantastiskt att vara en trygg vuxen i våra ungdomars liv och ge tillbaka av all den kärleken jag själv fick som ungdom på Maskrosbarn!”

***
Signe är lägerassistent på Maskrosbarn. Hon är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Om jag hade haft en nykter pappa, då hade jag varit en helt annan person idag”

”Om jag hade haft en nykter pappa, då hade jag varit en helt annan person idag. Och jag tror livet skulle vara annorlunda för många om vår organisation Maskrosbarn inte fanns. Vi jobbar mycket med att bryta det sociala arvet. Så man inte fortsätter leva som ens föräldrar gjorde. Tänk om det inte fanns någon som hjälpte barn att göra det. Då kan jag verkligen tänka mig att det skulle gå illa för många.

Jag hittade till Maskrosbarn som trettonåring. Det var en bra plats att vara på, för att komma hemifrån. Det betydde mycket att alla hade en liknande bakgrund. Man lär sig acceptera det som är. Och man lär sig att vara barn. Att min förälder inte är mitt ansvar.

Jag blev tillfrågad att bli ungdomsledare för Maskrosbarn sommaren 2013 men tackade nej. Jag kände mig nog inte vuxen nog. Det är ju viss skillnad att gå från att bli omhändertagen till att ta hand om någon annan. Men året efter blev jag ungdomsledare, och så året efter det fick jag frågan om jag ville jobba heltid. Jag minns när jag fick erbjudandet att börja arbeta i Stockholm. Då ringde jag mamma och hon sa: ‘Du, du skulle bara våga säga nej!’.

Under sommarlägren gör vi så himla mycket. Man känner sig verkligen som en stor familj. Vi firar jul och nyår. Och det är för att så många ungdomar aldrig haft en riktig jul eller ett riktigt nyår, ofta på grund av alkohol. Så vi skapar egna traditioner. Vi ger dem fina minnen

På torsdagsmyset, som jag är med och ansvarar för, är tanken att vi bara ska ha kul. Barnen kommer dit, vi äter och gör någon aktivitet. Vi pratar mycket med dem, så man hör att de inte mår så bra. Men vi ger dem en paus från vardagen. Från allt där hemma. De får komma iväg och bara få må bra ett tag. Det är många killar som kommer på torsdagskvällarna – man märker att de är väldigt påverkade av olika normer. Jag vill gärna bryta det, så jag bjuder mycket på mig själv.

Jag är inte orolig för världen för jag är så omgiven av bra människor. Den här arbetsplatsen gör att världen ser lite mer lovande ut för mig.”

***

Claes är organisations- och samarbetsassistent på Maskrosbarn. Han är en av de unga ledare som fått jobb genom Inkludera Flera. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Jag är grafisk formgivare på organisationen Maskrosbarn.”

”Jag är grafisk formgivare på organisationen Maskrosbarn. Vi är en barnrättsorganisation som stödjer unga som har föräldrar som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk. Alla som jobbar med stöd här har en bakgrund som maskrosbarn, så även jag. Maskrosbarn är en speciell arbetsplats. Vi är många som bär med oss en svår uppväxt och det gör att vi har förståelse för varandra. Och vi kan skratta åt det. Innan jag kom hit kunde jag liksom inte skämta om det. Inte ens med min man. För det kan man ju inte göra, tänkte jag. Här har jag lärt mig att det är nästan bättre att man gör det. Att se det från det hållet liksom.

Jag tänker ofta på att det inte fanns nåt som Maskrosbarn när jag växte upp och jag kan knappt beskriva med ord den förändring som jag ser att mina kollegor skapar hos ungdomar idag. Det som berör mig mest är hur modiga ungdomarna blir och att de kan gå vidare i livet utan att känna någon skam eller skuld.

Det har varit en fantastisk upplevelse för mig personligen att få se vilken skillnad det blir när ungdomarna får det stöd som inte fanns när jag var barn. Som våra läger där så mycket kärlek finns. Jag jobbar inte på lägren, men jag har varit med där några dagar. Jag var då lite rädd att ungdomarna inte skulle känna tillit till mig eftersom jag var i samma ålder som deras föräldrar medan alla andra ledare på Maskrosbarn är unga människor. Men så blev det inte. Ungdomarna ställde helt andra frågor till mig. Hur jag hade kunnat klara mig? Hur jag hade klarat av stora livsförändringar? Hur det var att bli förälder? Så det var jättehärligt att kunna bidra med det. Det var en väldigt stark upplevelse. Att träffa ungdomar med samma bakgrund som jag och se den enorma gemenskapen som uppstår på ett läger.

Ungdomar som har haft det svårt har lätt att hamna i fel spår om de inte får stöd. Förmodligen kan en del bli sjukskrivna eller hamna utanför samhället på olika sätt. Maskrosbarn jobbar därför både med att stärka ungdomar och att försöka öppna upp ögonen på många, beslutsfattare, politiker, socialtjänsten, journalister m fl. Även om jag bara jobbar med en liten del av det vi gör i vår verksamhet – bland annat att se till att vårt presentationsmaterial ser proffsigt ut – känner jag att det finns ett värde i det jag gör. Varje dag. För jag ser att vi skapar förändring.”

Netha är grafisk formgivare på organisationen Maskrosbarn som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. Under #ettrikaresverige berättar vi på Inkludera Invest om de människor vi samarbetar med och om hur de jobbar för att inkludera andra.

”Hos ungdomarna sker det många gånger en stor förändring”

”Hos ungdomarna sker det många gånger en stor förändring. I början känner de sig ofta helt ensamma. De tror att de är annorlunda och konstiga och att livet kommer att gå dåligt för att de kommer att bli som sin mamma eller sin pappa. Men med tiden blir de lär sig att vara stolta och starka i sina erfarenheter. Att de kontrollerar och bestämmer över sin egen framtid och vem de ska bli.” #ettrikaresverige

***
Therese är grundare av organisationen Maskrosbarn som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. http://bit.ly/1AUiubd

”Det hade betytt mycket för mig som tonåring att ha en relation till en vuxen …”

”Det hade betytt mycket för mig som tonåring att ha en relation till en vuxen som jag visste att jag kunde höra av mig till och som jag kunde vara helt ärlig med. Någon som fanns där bara för mig och inte för mig, min mamma och min pappa. Jag tror att om jag hade haft en sådan vuxenkontakt så hade jag inte varit lika involverad i min mammas mående under så lång tid.” #ettrikaresverige

***
Therese är grundare av organisationen Maskrosbarn som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. http://bit.ly/1AUiubd

”För mig hade det gått fortare att må bra om jag hade haft en plats där man fick vara glad, leka, bli bortskämd och hitta på massa tokiga saker.”

”För mig hade det gått fortare att må bra om jag hade haft en plats där man fick vara glad, leka, bli bortskämd och hitta på massa tokiga saker. Det utrymmet fanns inte i min familj. Jag kände som många barn gör att det är svårt att vara glad när någon annan är så ledsen.” #ettrikaresverige

***
Therese är grundare av organisationen Maskrosbarn som stödjer barn till föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. http://bit.ly/1AUiubd

Läs mer om Maskrosbarn